.

Var på bio igår kväll och såg "Förr eller senare exploderar jag", så himla fin och sorglig film. 

Efter filmens slut så tror jag att precis alla grät någon gång under filmen, jag kan ju säga att jag hade behövt en hushållsrulle med papper, så ja jag grät i allafall. Den handlar om Hazel Grace som har en cancer som gör att hennes lungor inte fungerar därav så går hon runt med syrgas, på en stödgrupp träffar hon Agustus som har haft cancer i skelettet. Mer tänker jag inte berätta, men om jag ska vara klyschig så skulle jag bli lycklig om jag  kommmer i närheten av den kärleken. Även om "sån kärlek bara finns på film". 

Vill hellre tro att det finns en för alla och att inget är omöjligt, man måste bara kyssa många grodor för att hitta sin prins! 

 

Så sevärd men förbered er på tårar!